Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - När far tog hem sitt julabrännvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inga nappatag hota kragarna på gossarnes klädeströjor, inga
råa eller simpla ord såra de unga, glada flickornas öron.
Borta vid stugugafveln under det stora körsbärsträdet står
ett bord med en stol ofvanpå. Båda äro sirade med
blommor och grönt, och emellanåt stiger en af de manliga
gästerna upp på bordet och höjer sin röst, och de öfriga lyssna
till och tyckas ha nöje af hvad som talas. Själfve rättaren
på Hamra är med.
Hästhagen ligger på andra sidan gärdesgården, och Pärla
sträcker allt som oftast in sitt vackra, bruna hufvud i
kältäppan. Kanske förvånas äfven hon öfver att flaskorna på
det stora bordet anlitats så flitigt utan att hon fått höra
hvarken rapp, sparkningar eller hårda ord, kanske tror äfven hon
att de lurat husbonden på »bolaget» där inne i sta’n.
Men hvar ha vi husbonden själf?
Där kommer han, Anders Olsson, axelbred och styf som
förr, men med ett mildare, vackrare uttryck i sin stolta, bruna
blick; en prydlig typ för den själfägande odalman, som när
oss alla, men krusar ingen på sin egen gård. I händerna
bär han en stång och från den stången fladdrar en rikt sirad
duk omkring hans väldiga skuldra. Duken flyter ut för friska
sommarfläktar. Det är en fana! Med kraftig arm stöter
Anders i Åkroken stången i jorden på täppans högsta plats,
och nu kan då en hvar riktigt säkert se att på den fanan står:
»Independent order of Goodtemplar».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
