Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Hos andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var just jämnt hustrun till Masse i Vasskroken, som för 35
riksdaler pr år »ropat in» den fyraårige Petter på auktionen
i sockenstugan »då fattigbarnen bortsåldes».
Trettiofem riksdaler om året för föda, husrum, tillsyn och
några trasor till kläder åt en hel liten människa! Det blef
sannerligen inte många skilling öfver till ömhet och kärlek,
så att det var då inte så underligt om riset svängdes
lusteliga och om den lille Petter skrek så att det ekade i skog
och mark.
När Petter sedan under sitt växlingsrika lif någon gång
tänkte efter, såsom vi alla stundom bruka göra, huru långt
han mindes tillbaka, ställde sig alltid blått lin och en
svidande rygg såsom gränsen för hans forskningar. Hvad som
låg där bakom var höljdt i dunkel, där framom låg slafveri.
När Petter blef litet större, fick Masse i Vasskroken bara
15 riksdaler om året för att han hade honom, men då fick
pilten också göra nytta för sig. Klockan precis ½ 2 på
vinterottan kom Masses stora träskostöfvel dansande tvärs öfver
golfvet bort ifrån hans och morans sparlakanssäng till
pinnsoffan, där Petter låg och sof med en »lasamatta» öfver och
en halmkärfve under sig. Då var det tid att stiga upp och
tröska.
Masse mente visst inte något ondt med träskostöfveln,
inte, men på något sätt skulle ju pojken väckas, elektrisk
ringledning fanns ej, och då den kastande bara inte måttar
efter hufvudet, kan det ju anses både grannlaga och
skämtsamt att bli väckt af en träskostöfvel, inte sant?
Sedan slagtröskades till dager ljus. Den enda hvilan
under detta hårda arbete, som nu nästan öfverallt aflösts af
maskintröskning, var gemenligen då uppehåll gjordes för att
vända kärfvarna eller rista upp den urtröskade halmen och
kasta ut den i ladan. Men Masse var ett geni på sitt sätt;
han lät sin egen pojke, som var 8 år, vända kärfvarna, rista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
