- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
272

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Hos andra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upp halmen och framlägga nya kärfvar vid den ena sidan af
logen, medan han och Petter tröskade den andra sidan, och
grannarna förvånades, då de fingo höra slagorna utan
uppehåll gå i Vasskroken 2 à 3 timmar i stöten.

Klockan 5 tittade pigan i logdörren. Då vankades en
åttondels kaka hårdt bröd af hälften råg och hälften korn
samt en skifva stekt blodkorf eller halfsurt »lungemos». Men
ofta värkte de små trettonåriga armarna då så svårt, att all
matlust var borta, katten fick korfven och brödet lades i
båset till Broka. Sedan tröskades åter till kl. 8. Då bar
det in i stugan och det var storsillens och kornmjölsvällingens
tur att sitta emellan, innan kosan togs åt skogen, där det
arbetades friska tag hela dagen på en fläskbit till middag.
Vid hemkomsten fick Petter röra i gröten, och så blef det
att äta igen; därefter skulle han bara vagga den lilla minsta,
karda så mycken ull, moran spann följande dag, hålla lyktan
medan pigan nattfodrade fäkreaturen, splinta stickor af
furuved och göra räfspinnar tillreds till sommaren. Sedan fick
han lägga sig, och — kl. ½ 2 på ottan kom träskostöfveln
dansande igen.

Petter var en medelmåtta i alla afseenden utom två: han
hade det fulaste ansikte och den vackraste sångröst på fem
mils omkrets. När han skulle vara barnpiga och barnen
skreko åt hans röda hår och koppärriga, uppnästa anlete,
sa’ alltid moran:

— Din lee fan, du ser då ut så du kan skrämma ungarna
från vettet.

Men klockaren mente, att Petter skulle haft den
grannaste tenor, bara han fått komma in till staden och lära sig
drilla som klockarfar själf.

Det var i synnerhet den gamla folkvisan om
»båtsmannen», hvilken »spelte gulltärning med prinsessan», som var
Petters favoritvisa. För honom, den fattige, fule, föraktade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free