- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
276

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Hos andra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hjärta »brast» inte, som di gör i romaneböckerna, för si
hjärtat hos en småländsk bondpojke ä inte på det viset.

Men där låg liksom ett flor för hans ögon, och
koppärren i hans fula ansikte glödde mera högröda än vanligt,
och Gud vet om inte prinsessan i Vasskroken den kvällen
förstod att liten båtsman hade spelat bort all lifvets glädje.

På hösten sade Petter upp sig hos nämndemannen.
Gubben ville öka på lönen en tia banko, men Petter sa’ nej. Så
ville han därtill ge honom ännu ett par förskostöflar, men
Petter tyckte att Vasskrokens mark brände honom under
fötterna nog ändå; han skulle nödvändigt upp till järnvägarna
i Norrland och köra skottkärran.

Följande vår sades det i bygden att Petter vid ett jordras
fått sina ben fördärfvade, så att han aldrig mera blef duglig
till något arbete. När moran i Vasskroken fick höra det,
sa’ hon:

— Ja, hva’ fan hade han där å göra, å allri hade han
kommit dit heller om Stina vatt hemma; hon kunne så väl
mä den illbattingen.

*     *
*



Det var sommarmarknad i Vernamo och Junisolen sken
hett på vägen, där rusthållaren med sin mora makligt
färdades framåt efter två skinande pållar. Öfver både rusthållaren
och moran och pållarna bredde en lugn belåtenhet och glädje
öfver tillvaron detta skimmer af ostörd lycka, som plägar hvila
öfver bördiga, släta åkrar och stora, oskårade grötfat.

När de kommo fram till ändan af bron, just där de skulle
ställa sin vagn, stod där en bredaxlad, medelålders man med
tusen koppärr och ett träben och vefvade på ett positiv och
sjöng så fort han vefvade och sträckte ut sin gamla hatt mot
marknadsfolket.

— Dä’ Petter te svärfars, sa’ rusthållaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free