- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
280

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Hjärtekval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han först förstod, att han skulle bli morfar, låste han in Stina
på vindskammaren och bringade henne där mat en gång om
dagen, men ingen annan fick se eller tala vid henne på flere
månader. Hon tycktes dock ha haft nog af faderns tal, ty
då hon efter en svår sjukdom åter kom till sans och
medvetande, var hon en af dessa krossade, brutna kvinnor, som
vi möta ibland på vår väg och på hvilka man genast ser, att
de vändt sig från lifvet till döden med sina förhoppningar.

En gång frågade hon fadern:

— Hvar ä’ Petter?

— Dä angår däj inte, blef svaret.

— Ä’ mitt barn dödt?

— Du har intet barn.

Efter flere månader anförtrodde modern henne, rädd och
tvekande, att Petter krossats till döds af ett jordras i
Norrland och att barnet, en gosse, af fadern lämnats till ett folk
långt, långt bort, under gräsliga hotelser om de någonsin läto
pilten veta sin härkomst.

Fader Magnusson var despot; han ville hafva det skedda
ogjordt och det blef så, — så långt i människomakt stod.

Och i nämndemansgården plöjdes och såddes, och pratet
om Stinas ofärd tystnade i bygden, och i fader Magnussons
svarta hår glänste redan ett och annat kritstreck, mor var
blifven sjuklig och låg för det mesta, blek och undergifven,
bakom de stora, blårosiga sparlakanen, Stina gick omkring
som en skugga, men arbetade som ett tjänstehjon.

En dag kom nämndemannen hem från en längre resa.
Hvarthän visste ingen. När han satt piskan i vrån och
utbytt stöflarna mot träskor, vände han sig mot spisen och sade
likgiltigt:

— Stina!

— Ja, far, lät det i rädd, undergifven ton.

— På söndag blir här trolofningskalas. Ställ allt väl i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free