Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - En »indelt» gentleman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barndomen ej mäktat förstöra, och öfver hennes ansikte hade
det roat skönhetens féer att mera smekande än vanligt i
Värendsbygden låta sina trollspön leka.
Hade de båda så olika makarna haft tid till att blifva
olyckliga i sitt äktenskap, skulle de tvifvelsutan också blifvit
det, men de hade så brådtom med att drifva hungern från
sin tröskel, att splitet och oviljan hunno aldrig stiga in.
Men storken passade bättre på; han kom med en liten
om året tills han burit dit nio stycken, men då tyckte äfven
han, att det var synd om torparen och hans kaka. Alla,
gossar som flickor, liknade modern. Vackra och ståtliga hafva
redan tre af flickorna fallit offer för sin skönhet och sitt varma
blod, och en af dem sitter nu på cellfängelset i Vexiö för
det hon med brottslig hand velat undanrödja beviset på sitt
felsteg. Den yngsta flickan är nu 15 år, och ett mera
regelbundet vackert ansikte har jag aldrig sett. Hvilken löjlig
nyck af gracerna att välja en torparflickas änne till lekplats!
Äldst bland barnen är soldaten, som nyss gick härifrån.
Det kan ofta vara eländigt i Smålandskojorna, men sällan
såsom i detta hem. Fula rykten om brott sällade sig till den
synbara nöden. Det brandförsäkrade torpet brann ned, och
det hviskades om att torparen själf tändt brasan. Två
gånger lämnade han hemmet och reste till Amerika. Första
gången samlade han där en liten summa, men den var snart
förstörd, och så reste han dit ånyo, men återkom fattigare än
någonsin.
Då var Gustaf blifven soldat, blifven »n:o 74 Storm». I
rotetorpet tog han emot modern och alla syskonen och sörjde
för deras underhåll, medan fadern ånyo sökte att på
främmande orter förtjäna en sparpenning. Sjuk och medellös
kom gubben hem gång efter annan. När han syntes borta
vid skogsgrinden, gick Gustaf emot honom, räckte honom
handen och sade sitt »God dag, far!» lugnt och kallt, som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
