Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - På »broväg»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»doppat» värmas upp en smula, pigorna komma in från
ladugården med morgonmjölken, den store drängen, Augusts
vördade förman, klifver in från farstukammaren, fläsket och
»doppat» försvinna med hast innanför västar och lifstycken; spadar,
hackor, järnstänger och matsäckar slängas i vagnarna, och
där ofvanpå åker allt husfolket på »broväg», alla utom mor
och smågräbborna, som skola vara hemma och se till huset
och nu stå i fönstren och nicka farväl.
Det ligger en half mil från hemmet, detta stycke af
allmänna häradsvägen, som det af ålder tillkommit 1/2 mantal
kronoskatte Klefåkra Norregård att höst och vår »ställa i
försvarligt skick medelst jordfasta stenars borttagande,
undanskaffande af de gräskanter, hvilka inkräkta på vägens bredd,
dikens och trummors sorgfälliga upprensning, hjulspårens
igenhackande samt påförande af groft, skarpt grus», såsom det
heter i länsmännens kungörelser.
Smålandsbonden sparar sig sällan, men far kan icke
annat än finna det billigt, att han och Emma åka efter
stutarne, som gå mera långsamt mot målet, medan tjänstfolket
kvistar af i förväg på den lille hästen, så att de hinna välta
undan några stenar, göra grushålan i ordning och hacka ut
ett par lass grus, innan far och gräbban hinna fram och
behöfva »ta i».
Halfvägs träffar man på brofolket från Klefåkra
Södregård, som också vilja ha sitt vägstycke i ordning innan
vårbruket begynner. August och Söragårdspojken köra i kapp
med de magra hästkrakarne, men August, som nu hunnit bli
riktigt vaken, är värst och hinner 25 alnar i förväg.
Bonden i Söragård har en frisk, duktig son, som i ett par
år varit uppe vid järnvägarna i Norrland, men nu kommit
hem för att hjälpa farsgubben, som börjat åldras. Han sitter
i Söragårds största mullsäter, axelbred som en björn och
stolt som en kronprins, hojtar på oxarne och sneglar åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
