Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - På »broväg»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jo, jag har bara vatt och skuret en selpinne, sa’
pojken.
Och lite efter kom Emma trippande från ett annat håll.
— Hvar har du vatt? sa’ far hennes.
— Jo, ja’ har bara tittat ätter om här ä’ nå’ra hvitsippor
i hagen, sa’ Emma.
Men hur en hackar och hur en kör när en är på broväg,
så blir det slutligen aftonvardsdags, och när smörgåsarna
togos fram, gingo Masse och Lasse ner i dalsänket emellan
de båda grushålorna.
— Ja’ ger tusan liggfjäderskärran, bara dä bler gefte å,
sa’ Lasse.
— Ja, se’n du ä’ så resonlig, så lägger ja te den rö’a
kvi’an, mente Norregårdsbonden.
— Bara nu inte barnen själfva bler motsträfvi’a, tyckte
Lars i Söregård.
— Emma kan, ja min själ, försöka, så ska’ hon få si på
hvem som ä’ far hennas.
— Ja vell inte Johan ta an ett tocket gefte, så ska’ ja’
banka honom bå gul och blå.
— Tösst, ja’ töcker dä prasslar i buskarna! sa Masse.
Sakta smögo sig båda gubbarne in i skogen, stannade på
en gång och tittade först på hvarandra och sen bort emot
en stor gran, som stod midt inne i skogen.
Där satt Johan i Söragård och hade Masses i Norregård
Emma i famnen, och kind hvilade mot kind och pojkens
svarta hår flöt tillsammans med gräbbans gula, och hvarannan
sekund kysstes de med sådan vana och säkerhet som om de
öfvat sig ett helt målabete.
Då grinade Söragårdsbonden med hela ansiktet och tog
upp sin nya mässingsdosa med spegel i locket och bjöd
naboen på en pris och sa’:
— Di däringa, di får vi vesst inte möet besvär mä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
