- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen /
304

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Predikosjuka och mannatro

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

representerade allt det andliga ljus, som nu från småskola, folkskola,
fortsättningsskola och folkhögskola sprider sig öfver våra
bondehem, då var hon hans verkliga försyn och föresyn, det
var hon, som på bort- och hemväg tydde och särskilde
bokstäfvernas fasliga kaos för honom långt bättre än gamle Kask
förmådde, det var hon, som betydligt lättade bördan för
honom när de kommo in på »stafningens» och
»hopläggningens» knaggliga vetenskap, det var hon, som aldrig »orkade
med» hela innehållet i sin mjölkflaska, när hon såg att lille
Petter var törstigare än vanligt.

De älskade hvarandra redan då, fast de ej förstodo det,
men det är med kärleken som med reumatismen, han sitter
och lurar i kroppen och låter nog känna af sig vid tillfälle.

Sedan var det Petters tur att bli lärdare, ty när Kask
icke hade mera att lära dem, sattes Karin i väfstolen och
Petter i storskolan. I grunden var det samma trälande, fast
Petter hade latin till uppränning, grekiska till inslag och
gnodde för framtida lefvebröd, medan Karin sysslade med
ull- och lingarn.

Och så kom Petter hem som student och hade hvit mössa
och käpp och cigarr; och Karin, hon hade bara detsamma
som förut: skälmska, gråblå ögon, gula lockar och en liten
grop i hvardera kinden, men ögonen logo hjärtligare, lockarna
glänste grannare och kinderna rodnade varmare hvar gång
Petter kom in i stugan.

Och så gingo de ånyo den gamla kända stigen till
grannbyn, och åter igen hjälpte hon Petter till rätta, så att när de
vandrat en stund, kunde de »stafva» sig fram till hvarandras
famn, »lägga ihop» sina läppar och »läsa rent» i hvarandras
hjärtan.

*     *
*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Aug 21 08:04:45 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/1/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free