- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen /
308

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Predikosjuka och mannatro

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Slutligen slog hon upp sina ögon, fäste dem med ett
skrämdt uttryck på mannen vid sin sida och skrek:

— Bort ifrån mig, du förbannade, som vill locka mig till
synd, till att älska något annat än Gud! Bort, att icke vi
båda må förtäras af helvetets eld!

— Karin, hör mig, det är din egen vän, som talar till
dig! Kom åter till dig själf från denna olycksaliga förvillelse!
Så se då på mig, Karin!

— Och där skall varda gråt och tandagnisslan. Vakta
dig för den makt, som icke dör, den eld, som icke utsläckes!
Vik hädan från mig, jag känner dig intet!

— O, min älskade, Gud är kärlekens Gud, och vi skola
gemensamt tjäna honom i kärlek och glädje! Kom och luta
ditt stackars sjuka hufvud mot mitt hjärta ...

— Vare du förbannad! Vik bort, säger jag dig! Hvi
skulle jag så mycket ondt göra och synda emot Gud!

— — — — — — — — — — — — — — — —

*     *
*



Magister Petter var såsom andligen förlamad af det slag,
som träffat honom, hans vänner vakade öfver honom turvis
i tre veckor, för att han icke skulle bära hand på sig själf,
och efter ett år — gifte han sig med en ung dam, som var
honom jämngod i bildning och i allo »ett passande parti»,
hvars klara förständ aldrig ett ögonblick omtöcknats, och
hvars fantasi aldrig spelat utom de af konvenansen uppdragna
råmärkena.

Männens »förtviflan» tar stundom en sådan där riktning.

Och nordstjärnan kom och äran och ryktet och
professorsstolen kommo och ökade hans nit, då han letade i de
gamla, mögliga arkiven, och hvar gång han slog dammet af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Aug 21 08:04:45 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/1/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free