Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Nils Petters mogenhetsexamen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klädståndsköpta kläder och hörde lärarne säga att nog skulle
han gå igenom alltid.
Och han läste natt och dag. Om kvällarna bar han upp
en balja med kallt vatten på rummet, och när sömnen
pockande trängde sig fram till bordet, stack han sina bara fötter
i vattnet för att hålla sig vaken. Han hade icke en skymt
till aning om, hvarmed han skulle uppehålla sig vid
akademien, och likväl tyckte han att suset från lindarna i den där
komministergårdens allé kom allt närmare och närmare.
— — — — — — — — — — — — — — — —
— Stig upp, herr Lind! Nu är det på tiden. Herr
Karlsson å herr Strömberg gick nyss förbi opp i examen.
Nu får herrn skynda sig!
Men Nils Petter sof så godt som aldrig tillförene, med den
tunna, magra handen under kinden. Värdinnan blef otålig.
— Raska på, herr Lind, annars kommer han för se...
Herre Je... hur ä dä mä pojken! Lina, Lina!
Och Lina kom in, och madamen midt emot, och den
gamle skräddaren snedt öfver på gården, och till sist kom
doktorn, lyfte litet på det gråa, skrynkliga domestiklakanet,
förde undan den trånga, urvuxna bomullsskjortan, höll handen
en stund på höga, magra refben och sa’:
— Hjärtslag.
Det blef en svart kista i stället för en hvit mössa inne i
torpets lilla farstukammare. Mor och far gingo som i
sömnen. De kunde icke fatta att det var sant. Visst skulle
deras Nils Petter snart stiga upp och tala om för dem huru
det gått i studentexamen! Icke kunde han vara död just nu?
Då funnes det ingen barmhärtig Gud i himmelen. Och så
gingo de båda gamla med slöa, tårlösa blickar ut och in och
sågo på det magra, gula, kära ansiktet.
Först när lifförsäkringsagenten, som tillika var skolans
gymnastiklärare, kom gående ut till torpet och talade om att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
