Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - »Under biktens insegel»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på gammalt bondesätt. Men ofvanpå voro sal och formak
och gästrum med fina stadsmöbler och många, många
dunbolstrar och två stora linneskåp. Men allt det där var bara
för främmande, och eftersom ingen bodde där i hvardagslag,
såg där litet ödsligt och gästgifvaregårdsaktigt ut, trots alla
de granna borden och stolarna och dukarna och det stora
fotografialbumet.
Därnere i dagligstugan bland furubord, matskänkar,
pinnsoffor och järnkakelugn var det helt annorlunda. Där lyste
trefnaden på samma gång som välmågan i hvarenda vrå.
Den strålade öfver det gamla dalkarlsurets blanka tafla, den
spred sitt sken öfver silfverbägarna på dragkistskåpet, den
dansade med solstrålarna genom höga, luftiga fönster öfver
sandadt grangolf, den smekte blåmålade spinnrockar med
yfviga blåntottar, och hade ändå glans till öfvers att kasta
på kisse i spiseln och själfva den å väggen glas- och
rambevarade grafkransen efter yngsta flickan.
Allt, allt gick nämndemansfolket så väl i händer. Lugn
belåtenhet hvilade ständigt öfver mor Starks på de sista åren
något pussiga ansikte, hälsa och glädje lyste ur barnens ögon,
från och med den granna, tjugoåriga Maria, den äldsta af
de ogifta, ned till lille Sven, som nyss börjat i småskolan.
Tjänarne behandlades väl och voro nöjda, själfva husdjuren
hade ett helt annat och präktigare utseende hos
nämndemannens än på andra ställen.
Detta med »kräken» var något rent af besynnerligt hos
Stark. Nu för tiden vill väl ingen ordentlig bonde
egentligen fara illa med sina djur, men Stark var »rent söm lite
barnslig mä sett fjäsk för krianturen», tyckte drängarne. Han
bannades, om en lat oxe fick ett alltför hårdt rapp, och han
kunde stå och smeka en kalf i mest en halftimme, och då
såg han ibland så konstig ut i ansiktet, precis som om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
