- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
342

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - »Under biktens insegel»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Prosten satte sig vid sängen och ställde sockenbudstygen
på bordet.

Nej, nej, hvarför har prosten tagit det där med sig?
Jag vill inte ... inte ha nattvarden ...

— Käre nämndeman, inte vill jag förmå er därtill. Jag
tog tygen med mig i alla händelser, då jag hörde ni var
illa sjuk.

— Det är ju så, att hvad man under biktens insegel
förtror en präst, det får han inte yppa, hvad det än är och
hvad som än må hända?

— Så är det. Hvarje skuldbelastadt hjärta kan fritt och
utan räddhåga yppa allt för en själasörjare.

— Förlåt, herr prost, men var god och se efter att ingen
står därute i köket ...

Prosten öppnade köksdörren, sköt rigeln för och satte sig
åter vid sängen, men ryggade förfärad tillbaka, då han fick
se Starks af dödsångest hemskt förvridna ansikte. Mildt
fattade han den sjukes hand.

— Lugna er, nämndeman! Ni är visst mycket svag.

— Har prosten alltid trott att jag var en hederlig karl?

— Hvartill denna fråga, Stark? Det vet jag ju, att i fråga
om borgerlig rättfärdighet kan ni tjäna som en föresyn för
hela församlingen. Men jag vet också att detta är inte nog
inför Gud, och sjukdomen har kanske låtit Stark känna
detsamma?

Nämndemannen reste sig i bädden, grep prästen om
händerna och framhväste med vildt stirrande ögon:

Tyst, tyst, jag är en mordbrännare!

Stark väntade synbarligen att hans ord skulle fylla den
gamle med skräck och afsky. Men prosten bara log
vemodigt och deltagande:

— Se så, nämndeman, ni är ju alltför sjuk att försöka
tänka och tala nu. Jag skall komma tillbaka när ni vill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free