Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - »Under biktens insegel»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så låg han i tyst, brottande Jakobskamp två långa
timmar, och den gamle prosten vek inte från hans sida. Men
då var kampen också vunnen, och nämndeman Stark lät kalla
in hustru och husfolk för att bekänna allt.
Han började också sin bekännelse med tydlig, fast
skälfvande stämma, men snart kom dödskampen, åtföljd af yrsel
och hallucinationer, och fördränkte i ett oredigt ordflöde allt
hvad han velat yppa: »Stackars kossan, gör det så ondt!
Husbonden skall hjälpa dig ur elden ... Kom, kossan lilla!
Gamla Minka, inte tror du att det är husbonden, som bränt
dig? Så, så, gumman min, nej, husbonden han är snäll, han
vill inte plåga sin gamle häst ... Stackars lilla får, inte
ska du också dö i elden! Kom hit, ska jag slå vatten på er
allihop! Vatten, vatten! Det bränner! Jesus, hjälp!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
