Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - När far kom hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och så gick han om igen med stela, långa, betänksamma
steg, med lutad rygg, gick ut i världen för att slita och släpa
tills lemmarna värkte och där kom en kaka på spettet under
Hagatorpets låga tak.
Om en månad började där att komma pengar från far.
Bara lite, men ändå nästan allt hvad han tjänade. Och så
kom där bref, som den äldsta flickan, hvilken gick i folkskolan,
läste och läste om igen, tills de alla kunde dem utantill. Det
var små kärfva, illa skrifna bref, fast de, med ett dunkelt
minne af den korta fästmanstiden, då Eva tjänat i
grannsocknen, alltid började med: »elskaDe ven»; de berättade att
far hade helsan till »skrifvande stund» och att han önskade
»dessa enkla rader måtte träffa dem vid samma glada
tillfälle», att arbetsbefälet var beskedligt, maten dyr och att
man fick sofva i villande skogen, för där fanns inga hus på
lång väg.
Eva sparade och knogade och lade af en tolfskilling då
och då, som icke nödvändigt behöfdes att lifnära dem med.
Var det möjligt att få någon liten arbetsförtjänst, passade
hon alltid på, och så hade hon slutligen kommit därhän att
hon fått upp en väf, som skulle bli till nya kläder åt barnen
och Kalle. Själf behöfde hon ingenting.
Men så kom en tid, då intet bref hördes af på mycket
länge. Eva gick till prosten hvar vecka och frågade, och
sen gick hon till järnvägsstationen, men allt förgäfves. En
månad gick och två och tre, men far lät inte höra af sig.
Med allmogens sega, lugna, tåliga förtröstan bar hon sin
väntan utan särdeles oro, minskade på potatisen till målen,
skar kullasillen i sex bitar i stället för fyra och hoppades på
morgondagen och sin Kalle.
Och morgondagen kom och Kalle kom. Han satt på
soffelocket vid fönstret en kväll fram på våren när det redan
var skumt och hon kom hem från hagen, där hon varit och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
