Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Vackra Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit ladugårdspiga i sin flicktid, skrattade åt henne. Och
om morgnarna, då solen bräckte och arbetet väntade, värkte
det i hvarenda lem och kändes som om hon aldrig skulle
kunna stiga på golfvet mer.
Men golfvet var fint och spiseln hvit, och i fönstret hängde
en sitsgardin, som i sin ungdom varit klädningsvåd åt vackra
Anna på herrgården. Och de andra torparkvinnorna kallade
henne »det högfärdiga spöket».
Så kom Lill-Johan och Anna vardt blek om kind och
måste ligga stilla, och spisen blef grå och golfvet fult och
kopparpannan blänkte inte mer; men Stor-Johan arbetade för
två, och hans fräknar skeno och hans blåa, trofasta ögon
tindrade åter som i kärlekens första vårdagar, när han kom
hem i sena kvällen och såg de två.
Och fröknarna, som inte synts till på en tid, kommo med
barnmössor i syväskor och hafresoppa i kopparkruka, och
petade på och lekte med Lill-Johan, som om han varit en
bonbonnière eller liten märkvärdig ödla från tropikerna, och
gjorde studier — för den händelse baron ändtligen skulle
vilja tala allvarligt en gång.
Dessemellan var Anna ensam i stugan med Lill-Johan.
Moraklockan knäppte och flugorna surrade kring vaggan, och
sommarsol lekte med knaggarna på det slitna golfvet; annars
var allt tyst som i en graf. Och Annas tankar de flögo allt
tillbaka ibland till de fina rummen på herrgården och de
glada festerna, där hon serverat, och de många varma blickar,
som följde vackra kammarjungfruns lilla näpna figur. Då
kunde det väl hända att hon drog en suck och tittade litet
vemodigt på bruna, valkiga fingrar och blanksliten
varkenskofta; men så ofta blicken vändes åt vaggan blef den glad
igen. Hvad var väl allt det där mot Lill-Johan!
— — — — — — — — — — — — — — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
