Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Vackra Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frisk; det vill säga att hon kunde lämna valuta för de tolf
riksdalerna, att hennes modersmjölk dugde att hålla till salu.
Hon frågade sig väg till en läkare, lika godt hvilken, steg
upp för trappan blossande röd i ansiktet, fick vänta i
mottagningsrummet och släpptes slutligen in. Doktorn satt och
skref. Så såg han upp ... Anna skalf till ... Det var den
unge doktorn, som var därute på herrgården för två år sedan.
Gud vare lof, han kände henne inte!
Anna hade varit uppe på hans rum med vatten en
morgon den där sommaren för två år sedan. Då hon kom,
stod han just i dörren, färdig att gå ut. Och så strök han
henne under hakan, där hon stod och inte kunde släppa
karaffinen, och skrattade och sa: »Ska’ det inte vara en liten
puss på morgonkvisten, lilla ungen!» Hon hade skyndsamt
satt ifrån sig karaffinen, vändt sig mot honom med
flammande ögon och sagt några skarpa ord, som harmen
förestafvat henne.
Och nu ... nu kom han helt tvärt, när han fick höra
hvarom fråga var, och log och grep ett fast tag i häktorna
på hennes klädningslif ...
Hon kände det ett ögonblick som om hon velat rusa ut,
springa hem, kasta sig ned vid Lill-Johans vagga och snyfta:
»Jag kan inte! Jag kan inte!»
Men — potatisen var ju slut och de skulle få svälta i
torpet ...
Så fick hon den goda maten, den mjuka bädden och ett
litet fint, bespetsadt pyre vid sitt bröst, och många presenter
både af kamrern och kamrerskan. Och hennes rygg blef rak
och kinden röd, och läpparna svällde och händernas valkar
föllo bort. Hon blef »vackra Anna» ännu en gång, och
kamrer Rising satt mycket hos sin lilla dotter när hans fru
var på syförening. Men så en dag kom han ut ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
