Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Hur själar säljas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Harre jestanes! Har Emma gullklocka mä?
— Ja, varsgo se! Ja fick den af min söde ... dä vell
säja: beskelia, Frue ... dä vell säja: fru, på min födelsedag.
En sådan klocka hade inte kyrkovärdens Lina en gång.
Och tänk — en sådan kunde kvasta-Nissens stackars Lovisa
kanske få!
Och gamla mor far sakta med sin grofva näfve utefter
»det ludna» på Emmas kappa och säger en smula blygt:
— Jesses, hva hon ä finer, Emma, å så gått hon osar
åderkålång!
— Så hon pratar, Stina! Hå hå, ja ja! Jeg bler snart
gammal nu, trettiosex år te våren. Men hvis Deres pie ...
dä vell säja: om eran gräbba blefve klädd som folk, så vilde
vistnok ... dä vell säja: då kan ni ge er hundan på herrarna
skulle vänna sej om ätter henne i Fredriksbergs allé.
Spinnrockarna gingo inte alls mer den dagen, för när
träsko-Massens Emma krängde på sig sina fina
»guttaperkasockor» igen, så var Lovisa stadd till »en af de peneste ...
dä vell säja: sjangtilaste fruarna i hela Köpenhamn», och
handeln beseglades med »sickoriekaffe på bit».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
