- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
370

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - I folkhögskolan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och så satte de sig upp i vagnen, Ola och pojken hans
i det bekväma framsätet, och mor och gräbban där bak. Ju
närmare urtillståndet, desto mindre aktning för kvinnan; och
de voro, sanningen att säga, några riktiga urinnevånare därute
i Backamåla, fast Ola hade både liggfjädersvagn och pengar
på banken.

Och när de kommo till bords, högg pojken först in på
doppafatet, och när han sen legat och hvilat på soffelocket
en stund, skrek han till, så gräbban rent hoppade där hon
stod i skåpdörren och satte in maten:

— Far, han I vannat hästen?

— Nää ...

— Töcken I dä ä vettit å låta kriaturet stå på dä viset!

Och så lommade gamle far ut, medan den långe pojken
vände sig på den andra sidan och njöt sin ostörda ro.

Men »högfärdig» var han då, gudskelof, inte, Olas Johan
i Backamåla, det var då en välsignad sak. Fast han var
fjärdingsbonnason, var han alltid med på supning hos
herrgårdsdrängarne, och när di svor så svor han med, och när
di gingo ute på vägarna om lördagsnätterna och förde oljud,
så hördes hans friska stämma öfver alla andras, och när det
vankades smörj, var alltid han med om de första rapparna;
så det var en treflig, umgängelig pojk, som det skulle varit
stor synd att skicka till folkhögfärdsskolan och sätta griller
i hufv’et på.

Men hur det var, så släppte han inte far ändå förrän han
kom dit. Inte för det han tyckte han behöfde lära något.
Nej vars! Men han hade hört att pojkarne hade det bra
där och att de sjöngo »fyrstämdt» och voro ihop och hade
trefligt. Och far tyckte det var »tosingaforor», förstås, men
i November for Johan dit i nya, svarta kläder och med två
stora ostar och mycket siktebröd i skrinet.

*     *
*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free