Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Tösabiten på Grönvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skummande mjölk i stäfvan, innan Greta blef tillreds att gå hem
med den.
Greta var en bra flicka. När inspektoren framme på
herrgården velat försöka om det var äkta färg på de små, runda
kinderna, hade han fått en näsbränna, som han ej så lätt
glömde, och när herr extraläraren en söndag haft en ung
studentkamrat ute hos sig, som också var lifligt intresserad
af att se hur Broka mjölkades, hade han kommit hem med
en svullen kind och sagt att han träffat så fasligt arga bin
borta i hagen.
Men kandidaten var så ensam och hade så ledsamt, han
talade så vackert och aktningsfullt, precis som till en riktig
fröken, han hade ett särdeles sätt att titta på unga flickor, och
han tog henne på knät, inte så där brutalt och stormande,
utan alldeles som i förbigående, under samtalets gång, mildt
och varligt, som han lossade mullen från en sällsynt ört.
Och hon klängde sig fast vid honom med hela sitt rena,
unga hjärtas kärlek, och hon tänkte aldrig hvarken på
framtiden eller på sommarens slut eller på att han var en ung,
lärd herre och hon var bara Peters på Grönvik Greta; hon
var nöjd med det ljufva, lyckliga närvarande.
Det var kandidaten också. Han trifdes så innerligt väl
härute. Han fördrog med exempellöst tålamod svägerskans
böjelse för ensamhet och oregelbundna måltidstimmar, och
han generade ungherrskapet så litet som möjligt, när bror
Otto kom dit ut.
Det blef inga löften och eder af. Det blef ingen alls
»förförelse» i den där vanliga stilen, och där talades mycket
litet om »kärlek». Men blickar och kinder brunno mot
hvarann, elektriska gnistor sprungo öfver från barm till barm,
och tösabiten gick som i dvala där hemma mellan
omfamningarna och det meningslösa, men berusande jollret därute
i hagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
