Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Ett dödsfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans lie for raskare genom det dagglittrande gräset, han
var vänligare mot barnen och han talade mot vanan ett ord
då och då när han satt inne i stugan vid målen.
Och på kvällen, när arbetet var slut, och gröten och
skummjölken äfven, knackade han betänksamt boss och mull ur
träskorna mot farstustenen och gick med långa, raska steg
ned mot björkhagen, där han hade föremålen för sin glädje
och sitt hopp.
Där nere, mellan björk och al, unga, granna, med raka
ryggar, vid godt hull och med den vackraste »hornställning»
man kunde vilja se, gingo Södregårdens rödgrimlige stutar,
i lifvets vår ännu, bara fyra år gamla och dock nära
halftolfte kvarter!
Anders hade, såsom far före honom, hittills haft sin
stutahandel på det viset, att man skonade, vårdade, plägade och
passade dragstutarne på bästa sätt, sålde dem på
höstmarknaden, köpte ett par mindre och stoppade mellangiften,
hvilken, om det ville sig väl, kunde springa upp till en trettio,
fyrtio riksdaler, i fickan — på kyrkovärden i Bolsåkra, som
hade inteckning i Södregården och ränta att fordra vid
Mickelsmässan.
Nu skulle det gå annorlunda till. Man hade odlat i hagen,
man hade slitit och släpat — Kalle, pojken, hade t. o. m.
klämt sönder ett finger då man »saxade» upp en stor sten i
»nylännet» —, men så hade man också fått så mycken öppen
jord, att man kunnat »så igen» den slätaste åkerbiten och
föda ett par kalfvar till. De kalfvarne hade trifts och vuxit,
de hade gjort sitt första »fälle», de voro bruna och trinda,
de voro mycket öfver tio kvarter. Nu skulle de blifva
dragstutar till hösten, och de store, rödgrimlige få säljas, utan att
man behöfde köpa nya på marknaden, såsom alltid förut.
Förstån I det ännu? I stället för trettio eller fyrtio kronors
skillnad på ett par större och ett par mindre stutar, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
