Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Ett dödsfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anders från marknaden få hemföra hela betalningen för de
rödgrimlige, hvartenda öre, trehundra kronor minst. Det
räckte till halfva sparbankslånet; sen blefve det femton kronors
mindre räntor hvarje år, och sedan, ja, hvad hindrade en
likadan affär om tre år härefter, och ... ja, det var en
ekonomisk ljusning af oöfverskådliga följder.
Det tidiga, hårda arbetet hade förkrympt Anders’ gestalt.
Hans rygg såg ut som om man stoppat en kålrot under
tröjan mellan axlarna, armarna voro oproportionerligt långa,
benen krokiga, och i det lilla vissna, gråa ansiktet hade
näringssorg och arbetssvett plöjt djupa fåror. Men ögonen plirade
piggt öfver gärdesgården, och hela hans stilla, allvarliga sinne
njöt af stutarnes åsyn.
När han sett sig mätt på dem, traskade han hem, satte
träskorna i farstu’n och tassade in i stugan.
— Va di väl ve säj i kväll? frågade mor Karin borta
från sängen.
— Ja, Gualof, di ä klaka som bönestänglar.
— Far! ljöd det från soffan där Kalle hade sin hviloplats.
— Hva vell du, here?
— Ja velle bara sia, att ja va nere på ottan mä en spae
och ränsade upp killan, så vann dä har di.
Aldrig annat än »dom» och »di»; hela familjens tankar
möttes i en punkt, alla tänkte på stutarne.
Man kunde gå ute i arbetet på åkern och inte ha sagt
ett ord på hela »betet». Då kunde mor Karin plötsligt fråga:
— Hva tror du du får, Anners?
— Dä vore väl sjöttan äss ja inte finge trehundratjue,
svarade Anders ögonblickligen och utan tanke på att det
kunde vara fråga om annat än stutarne.
Och Anders mejade sin hafre och tänkte soliga tankar,
och hans hjärta veknade för hustru och barn såsom aldrig
förr, och han lofvade sig själf, att ginge »di» till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
