- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
396

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Lilla Greta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jättelika, men potatisen förkrympt, ljungen blomstrade, men lilla
Greta var blek, blek, som man blir af potatis och sill-lake.

Nedanför flöt ån, som ännu i synhåll vidgade sig till en
liten leende insjö. Men bonden själf ville där ha mjärdar och
nät; för Anders torpare var vattnet således ännu magrare än
ljungbacken.

Men Greta plaskade omkring i åbrädden vid den läckande,
skröpliga ekan, och satt i timmar på de flata stenarna vid
båtstaden och lät vattnet skölja små valkiga fötter och solen
gassa på ett litet, smutsigt ansikte. Längre fram, när hon
förstod att hålla ett metspö och lura bort någon enstaka,
kvarterslång mört förbi bondens nät på sin krok, skrek hon
af fröjd och hennes hjärta klappade lika fort, som när små
fina, väluppfostrade flickor få ett helt dockskåp.

Så kom skolgången och så byttes metspöt och dåsandet
nere vid åbrädden mot hacka och räfsa och fattigmansslit.
Den äldste brodern var redan vid järnvägen i Norrland, den
andre »tjänte sommardräng», och så var där kommen en
lilla-syster, som nu i sin tur satt på de flata stenarna vid båten
och lät vågen leka med tån och solen bleka de lingula
lockarna. När hon tjöt af fröjd och rusade uppför backen,
hvilade Greta på hackskaftet och log: nu var det lilla-syster,
som lurat bort en mört från bonden.

Granskog och berghällar togo emot på alla sidor omkring
Sjöbo; att »utveckla jordbruket» därom kunde inte bli tal.
Mellan stenarna fanns därför snart inte plats för både mors
och Gretas flitiga hackor, och så kom där en »påskamåndag»
då Greta satt nere vid båten och grät sitt farväl till Sjöbo
och far och mor och Hjelma och lilla syster och de stora,
flata stenarna i vattenbrynet, hennes barndoms lekplats, och
hela den värld hon hittills känt.

Och så bar det af till Malmö och Seland, där ägarne af de
stora rotfruktsfälten betalde litet mer för en fattig flickas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free