Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - »För gammal»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det ansågs som en skam för en tjänare att flytta från ställe
till ställe.
Så hade han gått där i ladugården i sju och femtio år.
Generation efter generation hade gått bort utaf hans fyrbenta
vänner, och nya hade vuxit upp och vunnit befordran, från
kalfkätten till ungnötsraden, från ungnöten till kornas och
oxarnas båsar och därifrån till marknadsplats och slaktbänk
under Johannes’ vemodiga deltagande och tunga suckar, då
något djur, som han alldeles särskildt fäst sig vid, för allra
sista gången gick ut genom Brantåsa fähusdörr.
Ladugården var hans hela värld. En gång i Maj hade
han nödgats lämna den för att excersera beväring. En gång
i Juni, när de flesta djuren voro släppta på bete, där var
föga att göra och blott några kalfkor att sköta, hade han
passat på och gift sig, och en gång hade han varit sjuk i
åtta dar; och så under sommarmånaderna lagade han
gärdesgården kring hagarna, rensade upp vattenkällorna, hackade
ris till kättarna, förde korna till och från mjölkningsplatsen
och gick med sin lilla tjärspann och smetade öfver skråmorna
till skydd för flugorna, om någon af hans älsklingar rifvit sig
mot trädstam eller gärdesgård. Annars vankade han
fodergången upp och ned, delande sina håfvor, ryktade och bar
strö, vattnade och smekte, talade med sina skyddslingar,
bannade och förmanade, mumlande för sig själf och för djuren,
så att det öfriga gårdsfolket till sist ansåg att Johannes var
»rätt som lite töntig».
Hans lif saknade inte pröfningar äfven utom de ständigt
återkommande, då hans älsklingar fördes till marknadsplats
och slaktbänk. Hustrun dog och barnen spriddes vida kring
i världen, så att han sällan eller aldrig fick se dem mer.
Men på tjänsten hade det ingen annan verkan än att
Johannes tillbringade tjugofyra timmar på dygnet hos sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
