Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - »För gammal»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
procent. Det stora kvarnbolaget gjorde inga lysande affärer
och hade inte länge haft gården. Det stora kvarnbolaget
kunde hvarken utdela pension för bara fem års tjänst eller
taga hänsyn till att den gamle dock tjänat på stället i femtiosju.
Och så blef då Johannes utan vidare uppsagd att flytta
till hösten.
Han gick omkring som i en dröm. Flytta från sin gamla
kära ladugård och sina fyrbenta vänner! Var det möjligt!
Hvad han skulle lifnära sig med, om han skulle flytta till
fattighuset eller skickas omkring på roten, tänkte han mindre
på, men hur skulle han kunna lefva utan alla djuren och de
utan honom? Inte visste någon annan om att »Grimla» skulle
ha salta sillhufvuden en gång i veckan och att »Fröken» inte
åt jordnötskaka eller att »Broka» hade en svulst framme vid
bogen, som särskildt måste skötas!
Så gick han och grubblade i två dar och i tre. På den
fjärde fodrade han rundligen åt sina älsklingar och gick upp
på slindret med ett rep i handen.
Vänta! Hade han inte lagt märke till i går kväll att
»Stjernas» saltsten var alldeles slut! Han gick ner, gaf henne
ett stort stycke och strök henne utefter den bruna, skinande
ryggen gång på gång. Och så gick han upp på slindret igen
och ställde sig vid den höga gafveln där bron gick in, på
hvilken man körde upp höet. Där var ganska högt och många,
skarpt kanthuggna, alldeles färdiga grindstolpar af sten
inunder och bredvid bron.
Nej, inte repet! Det skulle kanhända smärta pojken och
flickan därute i Amerika, när de fingo veta det. Det ginge
nog lika bra här bredvid bron i stenarna, och det kunde ju
se ut som en olyckshän...
När stalldrängen sprang in till disponenten och skrek att
gamle Johannes låg död vid ladugårdsgafveln, rusade
disponenten bekymrad dit utan håde hatt och käpp och utbrast:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
