- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
440

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Fars egen lilla flicka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


De äldsta barnen, de, som voro uppfödda i brist, i trasiga
slarfvor och med bara ben och ej mindes en smekning från
späda år, de blefvo troget hemma, hängifna den gemensamma
kampen för bärgning och framtid.

Men höstbarnet, lilla-syster, hon, som vuxit i sol och
randigt bomullsförkläde och små svarta kängor, hon längtade
ut och bort från det ögonblick hon först började kunna reda
sina tankar. De hade gjort henne för olik sig själfva och
därför trifdes hon ej hos dem; så är utvecklingens lag.

Visst älskade hon dem mycket, visst grät hon ymnigt och
hängde vid allas deras bröst länge, länge, då hon omsider,
sjuttonårig, efter årslånga, heta strider fick taga farväl, för
att ge sig ut i världen. Men hennes tårar torkade snabbt
för nya vindar, medan mor och syskon erforo en tomhet,
som aldrig gick öfver, och fars blick blef slö och håret grått
i sorgen efter hans egen lilla flicka.

Hon skref hem. I början långt, kärleksfullt och ofta.
Sedan kortare, slarfvigare, sällan och slutligen inte alls. Far
och systrarna skrefvo bref på bref efter den sista adressen,
man gjorde efterforskningar och slutligen reste far själf upp
till Stockholm, ty det var dit hennes håg dragit henne med
underbar makt. Förgäfves! Hon var och förblef borta.

Förlorad i kampen, död och gömd?

Hvem vet!

Dragen ned i hvirfveln, befläckad, förstörd, en af de
olyckligaste bland alla?

Hvem vet!

De sörjde henne helst som död, och det gamla hemmet,
det vanda sträfvandet blef fadern outhärdligt. Han lyckades
få en liten afträdessumma för arrendet, realiserade sitt bo, lät
barnen taga tjänst och gaf sig ut i världen med hustrun.

*     *
*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free