- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
444

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Fars egen lilla flicka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Först fladdrade hon omkring ljuset utan att allvarligare
sveda vingarna. Följde med som femte hjulet under vagnen
på små glada fester, där tre eller fyra af hennes väninnor
också voro gäster. Det var ju en triumf, redan det, att ha
fått »den stela skönheten till Malmbergs» med ut ett par
timmar på en lifvad zwyck!

Ah! Huru annorlunda tedde sig ej lifvet vid välförsedt
bord med strålande belysning och gnistrande, flytande eld i
slipade glas! Åh, de lyckliga, hvilka få njuta detta som sitt
eget! Utan att något sälja eller offra!

— — — — — — — — — — — — — — — —

Raskt ilade åkardroskan i den skumma höstkvällen ut
till utvärdshuset och lifligt ljöd samtalet inifrån dess
uppslagna kur.

Nu var man framme.

— Vänta ett ögonblick, Elin! Jag vet inte riktigt hvilket
rum de gifvit oss. Jag telefonerade i morse ...

Hon svarade ingenting. Hon svepte blott kappan tätare
omkring sig, som om hon frusit.

Han dröjde några minuter därinne. Hon fick en känsla
som om hon hållit på att kväfvas, och hoppade ut ur droskan.
Kusken hade också stigit af bocken och stod och tittade
otåligt åt verandans dörr. Det tycktes vara en gammal man.
Just då blänkte månen fram i kanten af ett moln, så att hans
ansikte syntes riktigt bra ...

Elin grep fatt i vagnsdörren för att inte falla. Hon
skakade i hela kroppen. Hastigt steg hon upp i vagnen och
sade sakta:

— Kör! Kör mig hem, Vasagatan 48. Jag mår illa ...

— Det går väl inte an ... Herrn ...?

— Kör genast! Jag ber er!

— Herrn har lofvat mig drickspengar, och ... mumlade
kusken dröjande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free