Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Fars egen lilla flicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Så mycket har jag ... Kör!
Och med gränslös förvåning såg den förbindlige kavaljer,
som ordnat om en liten förtjusande supé på två man hand
därinne, sin vagn försvinna mot staden till, när han i samma
ögonblick trädde ut på verandan.
Den stannade först vid Vasagatan.
Då kusken fått betaldt, gjorde damen med stammande
röst en underlig fråga:
— Hvar bor ni? Vill ni ... vill ni säga mig, hvar
ni bor?
Kusken drog munnen till ett trumpet löje.
— Vill fröken ha droskan en annan gång, så har den
station å Brunkebergstorg.
— Var god säg mig, hvar ni bor?
— Det var besynnerligt! Herre Gud, jag bor bort på
Uplandsgatan 17 in på gården tre trappor upp, om hon
nödvändigt vill veta’t.
Den natten slötos Elins ögon ej ett ögonblick, och tidigt
följande morgon, innan den gamle åkarkusken ännu hunnit
begifva sig till sin station, knackade det på hans dörr. När
han kände igen sin underliga kund från föregående kväll, fick
hans ansikte ett vresigt uttryck och han brummade barskt:
— Har hon glömt något i droskan? Det kan en inte
svara för. Finns det, så finns det, och ...
Hon trängde sig in genom den blott på glänt öppnade
dörren, slog armarna om hans hals, brast i konvulsivisk gråt
och snyftade:
— Du hittade mig i rätt tid! Jag svär dig, far, att du
kom innan det var för sent! Förlåt mig allt! Får jag ännu
en gång bli fars egen lilla flicka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
