Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Koleran i Kråkebo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjuderlänkar och annat smått, som man i tidernas lopp tagit
från sina grannar ute på fälten.
Så en dag kom där en lapp från stationsinspektoren, att
besiktningsmännen skulle vara snälla och passa på, för med
det och det tåget vore en person, som kom resande öfver
Danmark från kolerasmittad ort och skulle stiga af tåget i
Kråkebo.
Skolbarnen fingo lof, skolhuset vädrades, gamla Märta
sände man bud på och ställde henne att hacka enris,
hvarjämte två kannor tjära och en kanna ättika efterskickades
som skyddsmedel.
I den stunden fanns ingen i hela Kråkebo, som velat ge
trettiosex skilling hvarken för J. P. Nilssons eller L. F.
Fagerströms lif.
Folket stod på potatisåkrarna vid vägen och grät, när
besiktningsmännen tågade åstad till stationen. De voro klädda
i tjocka ytterkläder och hade mun och näsa omvirade med
stora yllehalsdukar, för att inte kolerabacillerna skulle skutta
midt in uti dem med samma. Och i bottnen på kvarnhäcken,
där de åkte, var bäddadt med halm och lakan och täcke åt
den kolerasjuke. Nilssons hustru hade slagit husets hela
förråd af ättika på hans yllehalsduk, och Fagerströms kärring
hade gnott honom med kamfert öfver hela kroppen i två
timmar.
Midt för Lars Perssons höllo de stilla och vinkade med
näfvarna att någon skulle komma ut.
Lars Persson själf sprang och gömde sig i fähuset, men
hans svärmor, som de sade stod i kompakt med den onde, hon
gick ut på farstubron och skrek:
— Kören, kören i Guss namn, go vänner, och släppen
inte koléran i våra hus!
— Va’n inte dummer, moster! Ännu har vi ju inte vatt
å hämtat koléran ve stationen, sa Fagerström. Men vi vell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
