- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
453

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Julafton i Mosshyttan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

erfarenheten har lärt honom att skiftningen nästan aldrig blir
till det bättre.

Kanske är det något annorlunda de allra första åren efter
det backstugusittaren satt fötterna under eget bord; kanske
kämpar äfven hos honom hoppet en kort strid mot
resignationen, kanske när han till en början vilda, äregiriga
drömmar om att från backstuguhjon med ett litet potatisland
omkring stugan stiga till riktig dagsverkstorpare med ko och åker.

Men sedan blir allt hans hopp af negativ art, riktar sig
uteslutande på att få behålla det usla han har, fasthänger vid
eländet så som man tycker att millionären skulle fasthänga
vid sin lycka, hoppas intet annat och bättre än att få vara
i fred och lefva som han gör.

Alltid fruktan, alltid oro! Skola de murknade
taksparrarna väl till höstregnet förmå ännu en gång uppbära det
uppblötta torftakets tyngd? Skall den nye husbonden, han från
grannsocknen, som på exekutiv auktion köpte hemmanet, å
hvars jord backstugan ligger, bli mycket värre än den gamle?
Skall den späda potatisblasten frysa bort i år också? Månntro
ångsågen snart skall flyttas, skogsarbetet taga slut och brödet
alldeles tryta?

Under trycket af denna fattigdomens bäfvan hade Anders
i Mosshyttan lefvat i sex och sextio år och hans Stafva blott
tre år mindre. Ibland hade det värsta skett, ibland hade
molnet gått öfver, ibland var det svält i stugan, ibland sådant
öfverflöd, att där kunde ligga hela tre potatisar kvar på
pannan när alla slutat äta.

Äldste pojken var död och den andre spårlöst försvunnen
i Norra Amerika. För två år sedan hade det yngsta, det
enda återstående barnet, Maria, tagit till Danmark, för att
om möjligt komma hem med goda, starka kläder, en liten
sparslant och några kronor därtill för att köpa ny näfver till
torftaket och brädfodra stugan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0463.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free