- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
456

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Julafton i Mosshyttan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I sängen låg Stafva och vid bordet satt Anders, och då
de talade något, skedde det i afsikt att förmå den andre att
tro, det man alls inte tänkte på att det var julafton nu.

Så hade de setat till framemot klockan sju, då dörren
sakta öppnades och — Maria steg in.

De begrepo inte huru de genast kunde veta att det var
hon; det var nästan beckmörkt i stugan och hon hade en
stor sjal om hufvudet och de voro ju så vissa på att hon
länge sedan var död. Men ändå hyste de inte ett
ögonblicks tvekan om att nu var dottern där.

Och det var hon. Men häpen öfver denna skumma jul,
släppte hon knytet, hon bar i handen, och skrek:

— Jesses, mor å far, ni ä väl inte döa heller!

Med darrande fingrar ref mor Stafva eld på en tändsticka
och tände den petroleumdränkta veken i en liten glasflaska
med bleckpip i halsen.

Det skulle kanske inte blifvit något famntag af annars, ty
man är sparsam på uttrycken för sina känslor i fattigmans
hem, men gumman vacklade till och höll på att falla,
hvarför Maria tog henne i sina armar, och då hon nu ändå var
där, gömde mor sitt gamla ansikte vid Mias hals.

Men far satt stilla vid bordet.

Maria tittade sig omkring och drog en tung suck.

— Stackars mor å far! Nock vesste ja att ni inte hade
möcke å lava jul mä, å därför har ja lite julavuret mä mäj
i knytet, för kistan, ja har, ä kvar ve stationen. Men att
ni inte ändå har fäst opp juladuken, mor! tillade hon, nästan
förebrående.

Den gamla öppnade munnen till svar, men när det gällde,
hade hon inte hjärta att säga, hvarför stugan stod där så svart
och ful,

Maria fick kappan af sig och tog i med att stöka till jul
efter bästa förmåga och började med att tända två tjocka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free