Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Rusthållarens Hinke, söm stoderade säj fördärfvader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jo, Kalle förstår, nu ä Henrik »gömd te sist», sa hon,
å dä va nock ett sant or, för faslia länge dro dä om innan
han ble stodent.
Då skulle han predika om julen, men fastän han fått låna
komministerns kappa å dä vesst inget fel va på målet, så va
dä ingen oppbyggeli predikan likaväl. Han talte bara om
hur »de gamle» hade’t för säj om julen, att det var ljusets
å »den återvändande solens» höckti, å hur gladt dä va att
dagarna och hemlaljuset kom tebaks när di förut blett kortare
å kortare. När så prosten harskade säj i sakristidörren,
vände han å dä hedniska pratet mä att nu va, förstås, Guds
son värdens ljus å hade julen te en höckti för sin räkning.
Ja vannt ändå inte tia, utan ja sa te an ätteråt:
— Nu har vesst harr Hinke stoderat alldeles för skarpt å
håller på å komma frå sin barnatro. »Di gamle» fira vesst inte
julen för solens skull eller te en hedersbevisning för hennases
räkning. För här i socknen ä Lisa i Stumpebo äldst å hon
läser å sjonger om Jesusbarnet hele helgen.
Å äfven annra låt an höra sanningens or, men han ble
inte mer prästavuren för dä. Sen geck där flere år, söm
han inte va synli här i socknen. Men vi sporde att han
slängt prästen å gett säj i stadsskolemästarelära ve
undervisitetet å skulle ble en sån där »doktare», söm inte förstår
säj på hvasken fölk äller kriatur äller kan så möcke söm slå
åder på en märr, men ska skällas för »doktare» liaväl. Förr
kallades tocka »magistrater».
Å då ble han för lärd te å heta Magnusson, utan to namn
ätter fädernegården Djuraberga å kallade säj Mårdell, för
mården var det grannaste djur han vesste, å han sköt två
den vintern han geck å läste.
Men allri kom han hem å allri to han examen.
Klockarns Katrina feck bleksot utå sörj, å klockarn feck kosta på
’na tvåtusen daler, sa di, för å hålla henne ve surbrunnen å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
