- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
476

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - När far tröt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

aldrig försökt med något, som skulle likna en smekning åt
mannen, så att det var inte underligt om det såg litet afvigt
ut. Det vissna, insjunkna bröstet häfde sig tungt då hon sa:

— Tocket vet ingen utan Herren allena. Va inte
lessen, Ola.

Och så koktes där kaffe midt i söckna veckan och
vemodet vek något; men vände åter på aftonen, då pastorn
kom med sockenbudstygen. Han ville höra hur Ola hade
det med sin Skapare.

— Ja ä en stor synnare, ja töcker ja ä rätt en mä di
störste; men ja har ändå allti vågat mäj te å drista på
Frälsaren. Dä värsta ä att när di nu ska läsa för mäj, så
kömmer där jämnt för mäj nå’t jordiskt, söm ja gärna velle
undervisa Sissa å pojkarne i innan ja tryter.

Pastorn torkade sig ett tag öfver ögonen. Hans uppgift
var ej svår, han möttes af så mycken naturlig fromhet; där
bodde en barnasjäl kvar inom denna årbrutna hydda.

Dagen därpå skulle herarne laga golfvet i rågbingen och
valde bland bräderna på vagnbodloftet.

— Lä va furebräerna, sa August.

— Hvarför dä?

— Jo, för äss ... äss dä skulle ta nå’t ve far.

Men Ola lefde dag efter dag och emellanåt kom man in
i hvardagsstämning igen. En förmiddag lutade sig hustrun
öfver Ola och tycktes ha svårt vid att få fram något hon ville
säga. Slutligen kom det:

— Herarna å gräbban ä ute å bränner mossolningen i
da’, å ja har ett äranne ätter ostalöpe te Västragårn. Ola
lelle, du tryter väl allri innan ja kömmer tebaks?

— Åh nä, men sätt vannet så ja räcker dä.

Lillgräbban läste mycket Guds ord för far. Han hörde
på stilla och lugnt och tycktes trängta efter mera. Men rätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0486.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free