- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
492

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - Konduktören

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som konduktör; och somliga biljetter va’ liksom lite
hårdklippta i början.

— Hårdklippta?

— Jaha, just det. Första dagen jag for som ordinarie på
en ny linje, satt där en studentmössa i en andra-klasskupé
och läste i en bok.

Studentmössan observerade mig inte.

— Får jag lof å si biljetten, sa jag.

Och när då studentmössan tittade upp var det baron ...
ja, det var ju namnen vi inte skulle nämna, men en klasskamrat
var det i alla fall. Röd blef han i synen och röd blef jag.

— Var så god! sa han och låddes om ingenting.

Men ett par stationer därefter, då han blifvit ensam i
kupén och hade tänkt öfver saken och beslutat spela den
ädelmodige, stack han fram näfven och sa:

— Ä dä inte Blomdahl? Jo, minsann är det så. Nå, hur
har ... hur har ... du det nu för tiden?

— Bra, som baron ser, svarade jag kort och stängde
kupédörren och skrattade litet smått invärtes, då jag tänkte på
alla de gånger jag hjälpt honom med Rabes latinska
grammatika. För vi läste Rabe på den tiden.

Men när jag sen kom in i konduktörsfinkan och stod i
fönstret och såg träd och buskar och sjöar och hus skymta
förbi och tänkte, att nu reste min gamle kamrat till sitt rika
hem, medan August Blomdahl, klasskamraten, som ändå alltid
satt primus ... då ...

— ... då, herr Blomdahl?

— Då ... ja, då kom lifvet med verklighet, tvång och
kraf, och tåget gnisslade för bromsen, och den nye
konduktören svängde sig raskt ut på perrongen och skrek:

Stehag; fem minuter! För länge stod man på
småstationerna förr i tiden.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free