Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - När gamle komministern kom hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
staketet, med små lurfviga, spetsade öron och nosen nyfiket
vänd mot tränen, stod den lille brune pållen. Där var lång
»kvarnhäck» på vagnen. Husbonden skulle hämtas hem,
husbonden skulle åka bekvämt i sin nya, svarta öfverrock, den
första sedan länge, som inte var sliten blank i sömmarna.
Decembersolen gnistrar klar. Därborta till höger bland
höga furor skymtar herdetjällets låga tak. Där hade gamle
komministern lefvat långa år i fattigdom och försakelse,
afstängd från världen, men lycklig ändå i kärlek och frid. Där
hade de små blonda flickhufvudena, som nu böjde sig i dyster
sorg, vuxit högre för hvarje knoppande vår, och där hade
sjukdomen till sist trängt sig in, letat upp den sista skärfven
i den tunna börsen och slitit den käre ur de sinas armar.
Och därifrån skulle de hemlösa ut i världen en dag när
»nådåret» var slut.
Jag är på det hela taget en tarflig karl, ser herrn, och
var aldrig längre än i sjätte öfre, men det blef mig trångt
om bröstet och vått i ögat likaväl.
— Det var bistert kallt. Isen droppar från ögonbrynen
på Blomdahl, sa inspektören i —g när jag var därinne med
väskan.
— Ja, den gör så, sa undertecknad.
I »vagnen framför» hade profryttaren gått till hvila på
soffan, men studenterna — det var visst mest »juniorer» eller
hvad det heter — de jublade alltjämt åt lifvet och julferierna
och oförtrutet klingade deras:
»Sjung om studentens lyckliga dag.»
— — — — — — — — — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
