Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - Vårsol i snöstormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Två långa steg, och så stod bäfverpälsen på banvallen igen.
— Får jag lof!
Det var högt, högt. Hon hvilade tre sekunder mot hans
breda bröst, och sedan plöjde bäfverpälsen med kolossala
sälskinnsytterstöflar väg genom drifvorna för små trippande,
snafvande, billiga guttaperkabottiner.
Vi fingo hjälp från en by i närheten, snöstormen saktade
af och efter nära fyra timmars hårdt arbete stod vår
»Heimdal», visserligen med snö på bringan och isad pistong, men
med öppnad väg framför sig.
Bergström larfvade bort till banvaktsstugan, där en del af
passagerarne höllo till; jag klöfjade i väg upp till bondgården.
Där stod kaffepanna på bord och profryttare på golf och
sjöng till sina reskamraters uppbyggelse en lustig tysk visa
till groteska figurer, som han ritat med ett kol på
kakelugnen. Men i allmänhet stod stämningen under 0; en mager
fru, som såg sjuklig ut, försäkrade att »detta skulle bli
hennes död», och en tjock och frodig gumma, som för egen del
inte gaf sig för så litet, var viss om att hennes dotter i Lund
»dött af bara ängslan».
Men borta i vrån mellan väggklockan och dragkistan satt
lilla promenadkappan med kopp och kringla i hand och
bäfverpälsen som troget uppvaktande kavaljer.
— Jag tar korta steg och har stora fötter. Stig nu
vackert i mina spår, fröken Elg! bad han när de kommo utom
dörren, och så bar det i väg.
Han bar hennes väska och sjal, han stannade och
stampade där snön var riktigt hög, han vände sig i hvar minut och
tittade om det var för svårt där de små bottinerna skulle fram.
— Ni kan aldrig tro, fröken Elg, hvad jag är lycklig öfver
att ha fått återse min »tärna» från Hugos och Elviras
högtidsdag, under omständigheter, som i viss mån ge mig rätt
att fortfarande uppträda som hennes riddare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
