Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - När Stora-Mia spelade Guds försyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smutsig röfvare hålla den lilla hektiska på mina trasiga armar
bakom en stor sten ute i skogen på något kafferep med
tablåer. Än ville man nödvändigt sätta på mig en blånperuk
och en bakteriefylld tiggarhatt och göra mig till någon sorts
fredlig och beskedlig farfar i ett tarfligare hem. Än skulle
där skrifvas vers; och en half meter jämntjock dylik fann jag
snart var det lindrigaste betinget på en förmiddag. Usch!
Man var emellertid ungkarl då, och en sådan får ju aldrig
lof att visa sig hvarken trött eller indignerad.
Men så ville man att jag till förmån för obotligt fattiga,
sjuka — eller kanske det var fattiga, obotligt sjuka? — skulle
på en mycket kombinerad soaré läsa upp både Nyboms
»Niagara» och »Döbeln vid Jutas»; jag, som bräker
småländska värre än en komminister i Sunnerbo, som aldrig
kunnat läsa så mycket som en psalmvers utantill och öfverhufvud
aldrig läser högt utan om det är något svårt korrektur med
många siffror i.
Då sprang jag bums till konduktören.
Den lilla pudeln hälsade mig redan vid grinden såsom
gammal bekant med glädtigt skall, och på verandan
prunkade kaffebrickan med färska kringlor på ny, jungfruligt hvit
duk med blommor kring brickan, med gröna blad i hvarje
fallande veck.
— Ah, här är främmande. Jag kommer visst och stör.
— Nej, nej! Sitt ner! Det där är bara för mammas
skull. Det är Stora-Mias födelsedag i dag, sade Blomdahl, som
var alldeles nyrakad och såg högtidlig ut.
»Stora-Mia»? Jag såg förvånad på »Lilla-Mia», som just
satte kannan på bordet.
— Det är mors födelsedag. Hon hette Maria liksom jag,
och vi duka kaffebordet precis som när hon lefde, fast det
nu är längesen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
