- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
516

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - När Stora-Mia spelade Guds försyn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hur många hjärteband skäras icke itu af ånghvisslans skri!
Både som man vet och inte vet. Huru många, som känna
både djupt och varmt när händerna vifta och ögat fuktas
och tränen sakta glider ut, äro icke som förbytta när
ånghästen efter år och dag för dem samman igen!

Men hvar var nu min kalla, stolta, obevekliga friherrinna!
Med hufvudet borradt in i soffryggen skakades hon af
snyftningar, och den lilla flickan jämrade sig, förskrämd af
moderns gråt, i soffans andra hörn.

Mänskan ä en stackare, herre! Här sitta nu tusende och
sörja sig till döds för det den som de älska inte bryr sig om
dem. Och här sitta tiotusende, som älska hvarandra, och
längta och tvina och förtäras därföre att de inte ha ett bröd
som räcker för två; och så förbittra två, som ändtligen
funnit hvarandra och ha bröd nog och ett helt långt, lyckligt
lif framför sig, tillvaron för sig själfva och hvarandra genom
ilska, häftighet och högmod.

Bära sig höns och får åt på det viset? Nej, klokare
ä di.

Ibland lugnade hon sig och bara snyftade sakta och
stirrade på en liten medaljong. Hans porträtt! Ja, det kunde
jag tro. Så kysste hon det. Hade det inte varit lika roligt
att sitta på hans knä i den lilla vackra villan i E., som att
ge sig ut och fåna så här i regnet?

Och kanske hade ingen af dem gjort något farligt alls?
Kanske rörde sig det hela från början om några rena
bagateller, om några dumma, hårda ord? Sådant händer bland
»bättre» folk.

Jag trodde inte hon skulle stå bi tills hon kom till sin
station. Jag har aldrig sett en så förkrossad människa. Jag
tror att här ä många, som klifva i brudstol med bara
fjärndelen af den kärlek hon hade, och det kan bli bra ändå,
bara di inte bråka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free