Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - Afvigsidan på en »stor man»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag sökte maka den andras något osäkra ben från skenor och
fotsteg, och jag läste under tågets gång vid lanternans sken:
»— — — den man, hvars dygder funno sin ljufvaste belöning i den
lyckligaste och kärleksfullaste makas armar, i hägnet af ett ljuft hem, fullt
af sällhet, där husfaderns rena vandel från ynglingaåren allt intill ålderns dag,
står som ett vackert exempel för kommande släkten.»
(Dä där var biskopens tal till borgmästarinnan. Tusan
till tidning, den trycktes medan sällskapet ännu var kvar vid
bålarna.)
»— — Om en lefnad utan fläck, ett lifsverk till mänsklighetens gagn,
ett hjärta fylldt af kärlek till nästan, en karaktär utan vank och en
begåfning, sådan den blef blott få förunnad, ännu något betyda i Sveriges land, då
skall förvisso borgmästare F—ds namn lefva aktadt och äradt långt sedan
himmelens vindar nött glansen från vårdens gyllene skrift och sommarregn och
vintersnö ett sekel sköljt de i graniten präglade dragen af en bland
fosterlandets bäste söner i den tid vi kalla vår.»
(Si dä va själfve landshöfdingens aftäckningstal, då
sadelmakarepojken låg gömd i granruskorna med linan i näfven
och skulle rycka till när stadsfiskalen luta sig ner och nöp
en i benet.)
»Och syndens barn, de stackars små,
Som lämnats grymt af mor och far,
Ack deras klagan visste nå
Till Dig, som skulle den förstå
Och värna dem i »Krubban» så,
Att sol föll ock på deras dar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
