Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - »Vankelmod bor under de liljekullar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jo, ser herrn, på —ts station var en stationsskrifvare
Blixtberg, grann karl, med mustascher, som voro nära
kvarterslånga, och stora, bruna ögon, en mänska på öfver tre
alnar, rak i ryggen som ett spjut, och illa kär i en fin
fröken, som talte både engelska och franska och gick och läste
utländska böcker i stationsparken, för inspektoren var hennes
pappa, förstås, och hon hade fått en fin uppfostran.
Alltihop skulle gått bra, om inte den fina fröken, som
inspektoren kostat på allt hvad han ägde och hade, för att
hon skulle få stor lön som lärarinna, älskat skrifvare
Blixtberg tillbaks och glömt de utländska böckerna öfverallt på
bänkarna, medan hon gick in i skogen med skrifvaren och
spatserade.
Se en kärlek, som inte ä besvarad, kan aldrig bli så
olycklig som när två människor bli tokiga på en gång och det
vill sig illa.
Inspektoren han morrade i början, förstås, för han hade
inte kostat på sin Betty både Schweiz och Paris för att hänga
henne om halsen på en skrifvare med 120 kronor i månaden;
men Blixtberg var en rapp karl och gubben höll af honom
som sin egen son, så det fick då i Guds namn gå, men så
mycket var det, att fröken Betty skulle ta en bra plats i
England, som blifvit henne bjuden genom den schweiziska
skolmamsellen, och den skulle hon ha i fyra år. Under tiden
finge man se om inte Blixtberg kunde få sig en station.
Allt detta hade stationskarl Pettersson hört af inspektorens
piga, så att jag visste om det i förväg en dag när tåget kom
och de gingo arm i arm af och an på perrongen.
Fjorton dar efteråt låste jag in henne i en
andraklasskupé, under det hon grät som om hjärtat velat brista. Hon
var en lång, mörk, vacker människa, och om det inte var
kärlek i hennes stora, svarta ögon när hon borrade in dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
