Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - »Vankelmod bor under de liljekullar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna möta sin väntande brudgum, då hon »inte kunde se
honom i ögonen utan brännande skam». Och dock vittnade
äfven de sista raderna, skrifna strax innan tåget kom till
Stentorpasjön, ännu om den lidelsefullaste kärlek till den
smårutige; han var hennes allt ännu in i döden, fastän han
tydligen hade skändligt öfvergifvit henne.
Och detta allt bara på fyra korta år, när man ännu är
ung och har tid att vänta och svurit sin tro åt en annan för
evigt! Åhnej, han hade nog rätt den fruntimmersförståndige
biskopen, som skref att »vankelmod bor under de liljekullar».
Helst skulle jag velat bränna upp boken; men det gällde
att fria mig själf från misstanken att ha vållat fröken Bettys
död. Jag förmådde ej bringa hennes minne offret af min
tystnad, utan visade gamle stinsen boken och bad honom ej
längre tro att hans dotter fallit ut genom att luta sig mot
»den vårdslöst stängda» kupédörren.
Men jag ångrade mig, då jag såg det förfärliga intryck
den hemska sanningen gjorde på den gamle. Jag trodde
att den skulle döda honom på stället, och jag ansåg mig
som en usling för det jag till mitt eget rättfärdigande ökat
hans sorg. Slutligen reste han sig och räckte mig handen
samt hviskade:
— Förlåt mig, Blomdahl; men var så barmhärtig och låt
Blixtberg ingenting veta om detta! Det skulle döda den
stackars gossen. Jag skall laga ändå att Blomdahl inte får
något men af de obefogade misstankarna.
Emellertid ser herrn att det inte alltid är så säkert, när
unga, varma hjärtan svära hvarandra sin tro »för evigt», och
är det då en jungman till, som flackar jorden rundt ...
På hemvägen till »anstalten» såg jag något vid ett
backkrön, som skymtade hvitt och blått under ett dvärgträd,
hvilket mödosamt klängde sig fast vid klipporna härute. Det
hvita hade starkt tycke af Marias klädningslif och det blå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
