- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
532

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - »Vankelmod bor under de liljekullar» - En ko på banan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

såg nästan ut som en jungmans tröja. Så lade sig
plötsligt en blå bård af bredd som en jungmans arm omkring
det hvita, och färgerna flöto i detsamma allt trängre och
trängre tillsammans. I förening med purprade läppar och
röda kinder borde det hela bilda en nätt trikolor, af det slag,
som, trots alla skrämmande missvisningar, alla varnande
exempel, går segrande genom världen generation efter generation
så länge ännu unga hjärtan klappa och unga sinnen glöda.

*


En ko på banan.



Går maskinen klar och hindret vräkes ur vägen och inte
kan bli farligt för det efterföljande tåget, så stannar
man inte nu för tiden ute på linjen för det man kör
ihjäl ett lif eller två utaf den sorten som går på fyra ben.
Om tjugofem år tror jag knappt de stanna för en människa.

Men på järnvägarnas första tid blef det en faslig
uppståndelse bara ett får krossades på banan. Man stoppade
och tog sig en funderare, och passagerarne skreko och damer
fingo nervattacker, och så gnodde man i väg, fullt öfvertygad
om — passagerarne förstås — att man undsluppit en
öfverhängande dödsfara och undrade om man inte gjorde bäst ändå
i att undvika det nya samfärdsmedlet så mycket som möjligt.

Det var en solhet Julidag på blandadt tåg eller, som det
nu för tiden heter, »persontåg», och jag satt vid fönstret till
finkan och dåsade. Då — med ens saktar tåget af, det känns
en knuff, bromsarna gnissla och så stå vi där ...

Nu taga passagerarne sådant där tämligen lugnt; men på
den tiden var den allra minsta lilla »oegentlighet», som det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free