Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - En ko på banan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hastigt ändrade han sig, ryckte af hatten, kastade
sedeln i den och sträckte sedan ut den mot passagerarne:
— En ny ko åt den gamla!
Kanske hade di inte så mycket listor för Magdalenahem
och Santalermission och säkert inte så många utmärkta och
välgörande tafvellotterier då som nu, efter denna direkta
vädjan slog så lifligt an. Visst är, att det regnade pengar
i ingeniörens hatt; sedlar just inte så många, men enkronor
och tvåkronor, och en fattig smålandstös med biljett till
Malmö — skulle väl ut på de danska betfälten, kan jag
tro — sträckte fram en liten smutsig näfve med en
tolfskilling i och sa:
— Gi kärringen den! Harre Jesses, ja grunnar på äss dä
hade vatt mors Hjälma därhemma!
Och i sitt kupéfönster stod den unga fröken, som mot
det exploderande lokomotivet »omedvetet» sökt skydd vid
ingeniörens breda bröst. Hon hade en liten blå silkesbörs i
handen och nöp så nätt ut en hel tvåkrona. Den lade hon
i hatten när ingeniören skyndade fram, och på köpet fick
han en blick af det slaget, som ungt, dumt folk inte vill växla
ut mot allt guld i världen.
Oäfven såg han inte ut heller, karlen, där han stod
barhufvad på banvallen med hatt i hand och sommarsol i bruna
lockar. Herre Gud, den tiden är ju förbi, vet jag, då man
kom till kvinnfolken i järn och stål med sin nästas blod på
fingrarna, och sätten att visa att en är en karl med hjärta i
bröstet ha ändrat säj.
Gumman hade stått som om hon sofvit, alltjämt lutad mot
stängslet, medan insamlingen pågick, men när ingeniören kom
och tömde hatten i hennes förkläde, blef det lif i henne, ska jag
säga. Hon lipade etter värre och bad Gud välsigna oss allihop.
Och nu först, sedan den så att säga timliga förlusten var
ersatt, tog vänskapen mellan gumman och kossan ut sin rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
