Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - När tåget gått ut fiån stationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Att afbryta kuren?
— Asch, jag menar om teatern var bra?
— Åhja, så där. Två, som tillfredsställde ganska höga
anspråk, lika många, som hade en aflägsen aning om hvad
de skulle göra, och så butikfröknar och barberarebiträden
eller kypare eller hvad de nu varit för resten. Alldeles som
det brukar vara vid landsortssällskapen.
— Hm, ja, det är märkvärdigt att det skall vara så svårt
att spela komedi när det står tryckt på affisch och alla veta
om det. Det, som annars hvarenda människa kan göra midt
i rama hvardagslifvet, och göra bra så att det riktigt går i folk.
— Väl inte på järnvägen? Där gör ju hvar och en det
bekvämt för sig och generar sig inte.
— Jo, det ska han se! Jag har inte sett så’na
»nyanseringar», som det heter i recensionerna, i all min tid, som jag
har sett på folk, när tåget gått ut från stationen.
Aldrig i mitt lif glömmer jag, när fabrikör L. i —ås skulle
ut och resa. Två pigor och frun och alla barnen nere vid
stationen, förstås. Och där stodo de vid waggonfönstret och
hängde, så en kom hvarken ut eller in.
— Hå hå, ja ja, det blir tungt att vara från hemmet i
fyra hela dar! suckade fabrikören och såg ut som om han
haft all världens vedermödor i bröstfickan.
— Men var det då alldeles nödvändigt att du reste själf,
Gustaf? sa frun deltagande.
— Absolut, min älskling, de där nya kranarna måste jag
välja ut med mina egna ögon. Herre Gud, hvad jag får
ledsamt! Ingen att tala med, bo på hotell, borta från dig och
barnen! Nå, det är ju för er jag sträfvar, det får vara min
tröst, men grymt är det att af plikten piskas ut från sitt
lyckliga hem så där!
Det där lilla talet hade jag, förstås, inte tid att höra på
en gång; jag snappade upp ett par ord då och ett par ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
