- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
541

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - När tåget gått ut fiån stationen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inspektoren blåste, böjde Skalberg sig ned, och jag hörde hur
han suckade:

— Hur grymt att slitas från hvarandra just nu, då ...

Men när tåget väl var ute från stationen gäspade han till
som om han velat sluka en melon hel, lade sin hatt i
waggonnätet, hvisslade en stump på en operett, tog på sig sin
sidenmössa och sade till en annan herre i kupén:

— Ja, nu såg du väl själf att det är klart, så du kan ge
dig till tåls med de där stackars styfrarna tills jag riktigt får
in näfven bland garfvarens pluringar.

— — — — — — — — — — — — — — — —

Jag minns sista gången direktör Frasman åkte på bantåg
här i världen. Fet och leende och skinande stod han i
kupédörren när tåget skulle åstad.

— Hvarthän, hvarthän, min hjärtans bror? skreko vännerna
på perrongen.

— Bara ut och se om mitt landtställe nu till våren.
Välkomna dit i sinom tid, go herrar!

— Tackandes! Lycklig resa, du lyckans ost!

Och jag svär på att hvarken Knut Almlöf eller Svante
Hedin skulle ha sett trefligare och gladare och belåtnare ut
än direktör Frasman när han stod där i kupédörren. Nå,
precis två timmar efteråt låg han död på sin veranda ute på
landtstället med två goda revolverkulor i hjärnan. Han skulle
kunnat resa jorden rundt på det ansiktet, om han annonserat
i bladen och gått upp med det på en teater.

— — — — — — — — — — — — — — — —

Den bäste aktör, jag sett i all min tid, var dock fru
Tengmans pojk, som reste till Amerika i början på åttitalet.

— Är du inte ängslig och ledsen, Axel? sa frun, som
själf alldeles simmade i tårar.

— Nej, vars, mamma, jag är så glad, så rysligt glad så,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free