Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - All right!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
födelsesocknens kyrka med ljusskimrande fönster i sitt bleka,
nattliga snödok; det hjälper inte om man numera aldrig går i
Guds hus, man ser henne likaväl med själens och minnets
öga. Man ser far och mor i det gamla hemmet; det hjälper
inte om de slumra i mullen för längesen; på julafton träda
de fram som förr. Man ser sig själf, liten, glad, kärleksfull
och oskyldig; det hjälper inte om man åkt aldrig så fort på
lifvets allfarväg, så att vägsmutsen stänkt upp i både hjärta
och ögon, och känslorna svalnats af och tanken blifvit bitter.
Vid juletid tona ekon i luften, gamla, kära, kända toner, ekon
från längst försvunna dar.
Och dessa ekon locka med underbar makt vår håg, de
tränga öfver berg och dal, öfver Nordsjö och Atlant, långt
bort i nya världen, genom år af glömska och skillsmässa;
och därför är det så trångt på järnvägarna dagarna före jul,
och därför inbringa banorna så mycket i December, och
därför blandas då så ofta på tågen de vanliga ifriga: »Ä
kappsäcken mä?» »En ska få si det töar» med ett kraftigt »All
right»; ett »All right» på småländska eller skånska kanske,
men ett »All right» i alla fall.
Det är svensk-amerikanare, som komma hem på julbesök;
och det är nog så, att de, som komma hem så där vid julen,
de ha det också »All right», allt klart, allt i ordning, ty de
tusenden, som gå under därborta, som på julekväll blott ha
en tårfylld blick och smärtsamma tankar att skicka öfver till
gamla Sverige, dem får man aldrig höra af.
Det var torsdagen före jul på morgonen, och julafton var
på lördag. Julresandet hade redan kommit i full fart. På
perrongerna knuffades fina julgäster i päls och med kvitto på
fyra eller fem stycken kolly bagage med blygsamma figurer
i tunna, slitna öfverplagg och resgodset i ett litet knyte i
waggonhyllan och säkert intet utom sig själfva att ge i julklapp
åt de kära, de reste till. Det var snöyra och blåsten smällde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
