- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
555

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - All right!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och så sprang hon in i verksta’n, hon också.

Fröken Martha Pettersson var en 20-årig, ståtlig flicka
på sina fem fot och sju tum, och i vanliga fall visst inte
bortkommen, men osäker på sig af bara katten var hon dock
nu, när hon steg fram och lade sin lilla hand på pälsärmen
och sa med ett visst deltagande:

— Herr Petter, det är ... ja, det är verkligen mycket
tråkigt för oss allihop, men Emma är ... ja, hon gifte sig i
julas och har en liten gosse, och det är nog obehagligt ...
ja, jag menar på allt sätt otrefligt för er, men ni får inte bli
ond på henne!

Då smög jag mig sakta ut, ty inte kunde herr Petter
gärna ge sig till att skjuta skarpt på en ung, främmande,
deltagande flicka, som aldrig gjort honom något för när.

Men redan i trappan hörde jag huru något tungt föll på
en stol, och strax därefter en mans hejdlösa, förtviflade gråt
mellan en bruten stämmas:

— Gå, unga miss ... gå ... med mig är det förbi ...
All ... right ...

Detta var på torsdags kvällen. På fredags morgonen stod
jag på tåget redan klockan fyra, och när jag kom tillbaka
fick jag af min hustru blott sparsamma underrättelser om
Hanssons och Strömbergs. De lefde, voro oskjutna, och herr
Petter Sander bodde på hotellet, det var alltsammans.

Lördagen, julafton, var händelsevis min fridag. Då jag
vid niotiden på morgonen gick förbi hotellet, var det någon,
som ropade:

— Konduktör!

Det var herr Petter, och det gjorde mig genast godt att
se att det ännu inte var på långt när ute med honom.

— Morning, konduktör! Mina vänner Hanssons sökte
efter er i går kväll. Skulle tömt en glögg tillsammans. Ni
sof, sa di. Hör nu, kan man få snälltåget att stanna vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free