Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - Frun själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vackra, gröna sängkammare vi profanerade, stött däröfver, få
vi väl göra upp det, när vi träffas i en annan värld.
— Nej, nu måste jag bort på middag! ropade fru Holm
då klockan i tornet slog elfva.
Och så styrde hon i väg direkt bort mot torget. Jag
drog upp mitt ur och såg ömsom på dess visare, ömsom på
fru Holms visserligen rätt trefliga, men ofantligt enkla
bomullsklädning.
Fröken Holm, hon hette för resten Amanda, log litet
förläget, ja, jag tyckte nästan hon till och med rodnade, och sa:
— Ni förvånar er helt visst öfver den toalett, i hvilken
min mor går på middag?
— Åh, hur kan ... ? Men timmen förefaller mig
anmärkningsvärdt tidig och ... är inte fröken också bjuden?
— Nej, och mamma är inte i ordets vanliga betydelse
»bjuden» hon heller. Min mor är kokfru, ser ni ...
Efter det jag en passande stund sett dum ut och inte
hittat på något att säga, mumlade jag något i allmänhet om
en kokfrus aktningsbjudande insatser i kulturen.
På aftonen, när fru Holm kommit åter från kalaset, fröken
Amanda promenerade på kyrkogården med ett par bekanta
och allt var tyst och fridfullt, berättade mig fru Holm själf,
under det vi sutto å verandan:
— Jag är stadens barn, ser ni; jag har aldrig haft styrka
att slita mig härifrån, fast man borde det, då det går illa
för en ...
— På hvad sätt har lifvet farit illa med fru Holm? Det
är sant, ni är ju änka, men ...
— ... det finns tröst för det också, menar ni? Ja, för
somliga, men inte alltid. Bevars väl, inte går jag och hänger
hufvudet och suckar och gråter; men aldrig glömmer jag min
Johan i alla fall; och så har jag en så bra påminnelse i
fattigdomen, i slitet och släpet för att försörja mig och vårt barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
