- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
567

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - En objuden gäst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Om det finns! Ni skulle bara höra! »Sjuttiofem ä
bjudna, förstås, men vi beräkna bara mat för sexti, snälla fru
Holm. Det vore väl också ett öde, om alla skulle komma.
Lundbergs, som nyss haft den rysliga skammen för sonen,
måtte väl ha vett att hålla sig hemma. Och Westerlunds,
som så nyss haft skarlakansfeber i huset, ä väl inte så
oförskämda så de gå och dra ut smittan. Majorens ä, Gudskelof,
sjuka, och häradshöfdingens ska resa till Byköping på fredag;
jag har just ställt till det på fredagen för deras skull.» Jo,
så låter det. Och hur det knusslas på hvad som skall
vara! »Det måtte väl vara godt nog. Westerlunds och
Risbergs och Lundins ha det ju alltid så rysligt uselt själfva
och ...»

— Brrrr! Usch! Nej, trefligare värdinnor få vi lof ha,
tyckte jag.

— Ge honom då ingeniörens på Berga, mamma, utropade
Amanda.

— Ja, där var då gästvänlighet så det räckte, det är
säkert, det. Jag sitter och vet om ingenting — det blir sju
år sen i nästa månad — så stannar här en vacker droska
med ett par granna, bruna hästar, och en ung, vacker fru
vill hoppa af. Men herrn, som satt bredvid henne, och som
var rar och vacker, han med, fast han hade ett så’nt där
rysligt stort, svart Amerikaskägg, slog armen om lifvet på henne
och kysste henne gång på gång. Här är en tyst gata,
förstås, men i alla fall ...

— Jag tar mig en promenad på kyrkogården så länge,
och Jonsson håller med hästarne under de stora kastanjerna
därborta, sa han.

Hon bara nickade och dansade in till mig och sa i ett
kör, att de voro ingeniör Elflinds på Berga, att de skulle ha
kalas på onsdag veckan därpå, att de ville ha mig till att
styra till det, att det bara var en half mil till Berga, att det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free