Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - En objuden gäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det blef ett kalas, som hette duga. Middag var det,
förstås, och glädjen väntade inte, som den brukar, till fram mot
steken, utan alla voro muntra redan då de kommo, och frun
och ingeniören stodo på trappan och togo emot och inte i
salongen, som annars fint folk brukar, och de alldeles skeno
af lycka och visste inte bara huru väl de ville sina gäster.
Jag såg dem, när jag gick öfver gården mellan visthuset och
köket.
Och ingeniören höll tal på tal vid bordet, inte sådana
där ledsamma tal, som härinne i sta’n, då talaren står och
letar efter orden så ängsligt, som om han skulle ta rätt på
ett dussin knappnålar i en höstack, utan så rysligt roliga, att
gästerna höllo på att skratta sig fördärfvade, och kalkonsåsen
höll på att bränna vid, för jag, som annars aldrig bryr mig
om så’nt, var inte människa till att låta bli att lyss i
serveringsrummet, för han var så tokig.
Tre gånger gingo de ut i serveringsrummet och en gång
i skafferiet för att få kyssas i fred, frun och ingeniören.
Men när middagen var slut och det glada sällskapet spridt
sig i trädgården, där stora bålar raskt aflöste kaffet och
likörerna, hördes en vagn skramla i allén. Den körde inte upp
till verandan, utan stannade vid ladugårdarna, och då
kammarpigan sprungit ut och sett efter hvem det var som kom,
kom hon in alldeles röd i ansiktet och sa till köksan:
— Kors i Jesu namn, sicket elände! Nu ä di här igen!
— Nej, hvad säger du! Stackars herrskap! Och så i
dag till på köpet, sa köksan, som mycket väl tycktes förstå,
hvem kamraten menade med »di».
Så hämtade en af flickorna ingeniören och han kom in
i salen precis i samma ögonblick — länsmannen och en bonde,
som denne hade med sig, stego in genom den andra dörren.
Litet blek var ingeniören, förstås, men han log i alla fall, räckte
länsmannen båda händerna och bad honom vara välkommen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
